I det senaste avsnittet av sin pod Forest of Thought, episod 25 ”On language, landscapes and mending the world” samtalar Ingrid M. Rieser med författaren och filmaren Sarah Thomas. Utgångspunkten är Thomas bok The Ravens Nest där hon beskriver hur hon reser till Island som antropolog och filmmakar för en kortare vistelse, hur hon drabbas av det isländska landskapet, träffar islänningen Bjarni och blir kvar mer eller mindre under ett halft decennium.
Jag blev som du väldigt tagen av poddavsnittet med Sarah Thomas. Jag håller också med i det du säger att vi är på en óvissuferð, vi vet inte hur framtiden kommer att se ut, fast det finns många i vår samtid som verkar veta "lösningen till problemet".
Jag vill tipsa om avsnittet med Chris Smaje på podden Death in the Garden (ifall du inte redan hört den) där de talar om "doomer optimism", dvs en optimism och hoppfullhet trots vetskapen om att strukturer kommer att kollapsa. Det tangerar också Doughald Hines tankar i boken At work in the ruins.
I texten ovan pekar jag bland annat på behovet av att stanna upp och reflektera över vart vi egentligen är på väg. Jag nämner också talesättet att det inte hjälper att springa snabbare om man springer åt fel håll.
För egen del har dessa två aspekter blivit allt viktigare under senare år. Inte minst eftersom den ekomodernism som många förlitar sig på som räddaren i nöden med rätta kommit att kritiseras för att förvärra den kritiska situation vi befinner oss i.
Två sätt att förhålla sig till sig själv och till sin samtid tillsammans med andra är att dels försöka utröna vad som är rätt för just mig att göra, dels försöka hitta obanade stigar in i framtiden tillsammans med andra.
Om man är intresserad av att hitta sammanhang för detta kan jag rekommendera två evenemang som startar upp/äger rum i närtid. Det ena är kursen Regrowing a Living Culture med Dougald Hine som startar den 7 och 8 november och håller på fem veckor framåt med en träff per vecka: https://aschoolcalledhome.org/...
Hej Nicklas!
Jag blev som du väldigt tagen av poddavsnittet med Sarah Thomas. Jag håller också med i det du säger att vi är på en óvissuferð, vi vet inte hur framtiden kommer att se ut, fast det finns många i vår samtid som verkar veta "lösningen till problemet".
Jag vill tipsa om avsnittet med Chris Smaje på podden Death in the Garden (ifall du inte redan hört den) där de talar om "doomer optimism", dvs en optimism och hoppfullhet trots vetskapen om att strukturer kommer att kollapsa. Det tangerar också Doughald Hines tankar i boken At work in the ruins.
Hälsningar från andra sidan av Östersjön,
Annika M-N
Tack för din kommentar och för pod-tips Annika!
I texten ovan pekar jag bland annat på behovet av att stanna upp och reflektera över vart vi egentligen är på väg. Jag nämner också talesättet att det inte hjälper att springa snabbare om man springer åt fel håll.
För egen del har dessa två aspekter blivit allt viktigare under senare år. Inte minst eftersom den ekomodernism som många förlitar sig på som räddaren i nöden med rätta kommit att kritiseras för att förvärra den kritiska situation vi befinner oss i.
Två sätt att förhålla sig till sig själv och till sin samtid tillsammans med andra är att dels försöka utröna vad som är rätt för just mig att göra, dels försöka hitta obanade stigar in i framtiden tillsammans med andra.
Om man är intresserad av att hitta sammanhang för detta kan jag rekommendera två evenemang som startar upp/äger rum i närtid. Det ena är kursen Regrowing a Living Culture med Dougald Hine som startar den 7 och 8 november och håller på fem veckor framåt med en träff per vecka: https://aschoolcalledhome.org/...
Ett annat evenemang är Möte för klarhet för aktivister som arrangeras av Kväkarnas nätverk för klimat, miljö, natur och biologisk mångfald som äger rum den 15 november och som jag själv är med och leder: https://www.facebook.com/groups/715051262553260/permalink/1364230684301978/?mibextid=oMANbw
Mer information via respektive länk.
Varma hälsningar
Nicklas