Alternativet till dagens ekomodernism är ett samhälle som minskar sin naturpåverkan och energiförbrukning på allvar!
Hej och välkommen tillbaka till Brev från utmarkerna efter sommaruppehållet.
Jag hoppas att ni alla haft det bra, trots inledande torka och trots de skyfall som dragit in över landet de senaste veckorna.
Jag inleder hösten med en text om ekomodernism. Trevlig läsning och varmt välkommen att kommenterar nedan och dela vidare.
____
Regnet faller tungt. Det är augusti. Sommaren har gått från att vara het och varm till att bli våt och kylslagen. Men det är något som inte stämmer. I stället för den ostadiga och ombytliga väderlek som brukar känneteckna Sverige så här års sveper återkommande skyfall in och lämnar oss med obekväma frågor.
Runt Medelhavet har sommaren plågat djur och människor med hetta och torka. Bränder rasar. På andra håll i världen vandrar brandröken in som obönhörliga och likgiltiga vålnader över mångmiljonstäder som människan byggt som manifest över sin förmåga att avskilja det som kallas modernt mänskligt liv från naturen.1
____
Vi som lever just nu har kommit att födas in i en tid där livsvillkoren verkligen ställs på sin spets, inte bara för människan utan för allt liv på Jorden. Under hela vår utvecklingshistoria har vi mötte utmaningar som vi på olika sätt lärt oss hanterat, men vi har aldrig mött lika stora utmaningar som de vi ställs inför idag.
Mycket tyder på att den framtid vi går till mötes kommer att se väldigt annorlunda ut jämfört med hur vi tänkte oss framtiden för bara några decennier sedan. Det kommer med stor sannolikhet att handla om att vi måste anpassa oss till helt nya förutsättningar och lära oss leva i en värld med större knapphet än idag, och under allt svårare förhållanden.
Men även om det ser mörkt ut finns det fortfarande vägval att göra som minskar trycket på planeten och därmed också effekterna av de förändringar som hotar. Om vi är beredda att ta den situation vi befinner oss i på största allvar borde vi i stället för att öka resursuttag och energiförbrukning göra det rakt motsatta, det vill säga anpassa samhället så det totala trycket på planeten minskar.
Istället för ekonomiska tillväxt borde vi tillämpa nedväxt, istället för ökad konsumtion borde vi prata om vad som krävs för att tillgodose våra reella behov, istället för att förorda att alla ska lönearbete för sin försörjning borde vi införa grundtrygghet, istället för att öka samhällets komplexitet ytterligare borde vi förenklar processer och göra dem begripliga för fler, istället för att öka takten i samhället borde vi sträva efter att sakta ner den, istället för att fördubbla energiförbrukningen borde den minskas radikalt.
I ”Ecological Masculinities – Theoretical Foundations and Practical Guidans” tydliggör Martin Hultman och Paul M. Pulé för skillnaderna mellan det de kallar industriell, ekomodern och ekologisk maskulinitet (industrial/breadwinner, ecomodern, ecological masculinitie).2 Det handlar i övergripande ordalag om behovet att gå från en destruktiv industriell maskulinitet som i stora drag bygger på föreställningar om att behärska och utnyttja vårt gemensamma livsrum till en ekologisk maskulinitet som bejakar naturen genom att se människan som en bland övriga arter där alla har ett uttalat egenvärde:
”We must move beyond the harmful aspects of masculine hegemonisation, end male domination and reconfigure modern Western masculinities towards greater care for the glocal commons/…/The masculine ecologisation process we propose is both interactive/political and contemplative/personal – a combination of reflection and action”.3
I artikeln ”Män i klimatkrisen” publicerad i Socialmedicinsk tidskrift 2020 ger Martin Hultman ett exempel på hur denna process skulle kunna gå till.4 Här handlar det om ett samarbete mellan Chalmers, där Hultman själv är verksam, och organisationen MÄN, samt odlingskollektivet Under tallarna i Järna vilket mynnade ut i en samtalsserie där ”kunskap om mäns våld mot kvinnor och planeten, (kombinerades) med praktiska övningar för att skapa både inre och yttre omställning.”5
Den förändring som Martin Hultman menar är nödvändig spårar han embryon till redan i miljörörelsens barndom under tidigt 70-tal:
Med den ekologiska miljörörelse som gestaltades i början av 1970-talet skapades också en form av ekologiska maskuliniteter i det globala nord som ett tydligt alternativ. Idag ser vi den uttryckt bland annat i klimatdebatten men också inom andra politikområden. Män medskapar här maskuliniteter som har större inslag av inkännande, omhändertagande, reflexion, relationsfokus, solidaritet med människor och djur samt omtanke och omsorg i kontrast med de andra två maskulinitetsformerna industrimodern och ekomodern.6
___
Vi vet att många människor är djupt oroade över de allt värre konsekvenser som klimatförändringar och ökad rovdrift medför. Istället för att öka exploateringen av naturen ytterligare borde vi välja bort ohållbara lösningar som vi vet kommer att påverka livet på Jorden i mycket negativ riktning.
På samma sätt som den begynnande miljörörelsen under 1960-och 70-talet kritiserade de traditionella politiska ideologierna för att de gjorde för lite, gjorde fel saker eller inte gjorde någonting alls när det kom till att motverka det som på den tiden främst benämndes som miljöförstöring, finns det mycket goda skäl att rikta samma kritik mot den ekomoderna överideologi (ekomodern maskulinet) som blivit i det närmaste allenarådande idag och som tror sig kunna motverka det som förenklat kommit att kallas klimat- och miljökris genom att öka hastigheten i samhället ytterligare och suga ut ännu mer av Jordens resurser.
Men precis som hållbar utveckling (som jag tidigare skrivit om i inlägget (”Är hållbar utveckling en ouppnåelig myt” ) har begreppet omställning förenklats och urvattnas i det allmänna språkbruket och förenklat kommit att bli liktydigt med att låta el ersätta olja och kol. Konsekvenserna av det gigantiska teknikbyte som detta innebär hotar att bli ödesdigra och drabba ännu orörd natur, ännu fler djurarter och inte minst de människor som råkar ha oturen att bo där fyndigheterna av åtråvärda konfliktmetaller återfinns.
____
____
När hållbar utveckling på allvar etablerades som begrepp i samband med att Brundtland-kommissionen släppte rapporten ”Vår gemensamma framtid”7 på 1980-talat, var det också starten på den ekomoderna trend som sedan dess vuxit sig allt starkare, inte minst på grund av den definition av hållbar utveckling som då skapades. I sin bok Kollaps beskriver David Jonstad hur det gick till:
Ekomodernismen fick sitt genombrott efter den så kallade Brundtland-kommissionen, ledd av den norska statsministern Gro Harlem Brundtland. Kommissionens slutrapport som kom 1987 såg inga problem med en fortsatt hög ekonomisk tillväxt, tvärtom beskrevs tillväxten som en förutsättning för en hållbar utveckling - genom att tillväxten skulle ge upphov till ny `miljövänlig teknik´.8
Under de decennier som sedan följt har de ekomoderna idéerna nästan helt tagit över, vilket David Jonstad också lyfter fram:
Idag är ekomodernismen så förhärskande att den oftast inte behöver nämnas vid namn. Den är en självklar utgångspunkt och omfattar hela det politiska spektrumet, inklusive stora delar av miljörörelsen.9
Att det senare är fallet har inte blivit minst påtagligt i den motsättning mellan politik och miljörörelse som intensifierats under senare år, och där det talas ganska tyst om hur politiken definierar omställning. Det har i stället främst kommit att handla om att miljörörelsen tycker att det teknikbyte som påbörjats går alldeles för sakta.
Hur diskussionerna kring ökade satsningar på teknisk utveckling har gått till genom åren går att följa i Alf Hornborgs bok Kannibalernas maskerad.10 I kapitlet Den gröna teknikens illusioner lyfter Hornborg fram riskerna med den teknikoptimism som många idag argumenterar för.
Men Hornborgs bok handlar inte bara om kritik mot den ekomoderna teoribildning som flörtar med människors rädsla för förändring och försämringar, det handlar minst lika mycket om det som på senare tid blivit en allt viktigare utgångspunkt för klimat- och miljörörelsen, nämligen klimaträttvisa.
Hornborg skriver bland annat så här:
För de flesta människor framstår ny teknik som lösningen på våra globala problem. Det som oroar mig är att sådan tilltro till storskaliga tekniska lösningar – koldioxidavskiljning, solkraft, elbilar med mera – bygger på bristfälliga analyser, och att vi i vår iver att tro på dem avstår från åtgärder som är mer pålitliga och samtidigt inte innebär att vi lastar över problemen på andra. Visst låter nerväxt, ökad lokal självförsörjning och minskad rörlighet tråkigare än sådana tekniska fantasier, men till skillnad från teknikfantasierna kanske de kan erbjuda oss långsiktig överlevnad utan att det sker på andras bekostnad. I vår ekonomiskt polariserade värld säger en enkel tumregel att ju dyrare en teknik är, desto färre kan ha tillgång till den och desto mer energi och andra resurser kräver den. När kommer vi att öppet och uppriktigt kunna medge att koldioxidavskiljning och elbilar aldrig kommer att bli vägen till hållbarhet för de fyra miljarder människor som idag saknar rinnande vatten, avlopp och regntäta tak.11
____
Att vi lever i en tid där våra tekniska vägval kan påverka livet på Jorden för all framtid nämns sällan i diskussionen, trots att det framstå som alltmer uppenbart. I Filosofiska rummet den 17 september 2021 diskuteras hur det som kallas nekrokrati, det vill säga beslut fattade av sedan länge döda människor, kan påverka kommande generationer långt in i framtiden och inte minst deras möjligheter att göra egna vägval.12 Ett exempel som belyses i programmet är användningen av kärnkraft.
Ett annat närliggande exempel skulle kunna vara den klimatpåverkan som drygt tvåhundrafemtio år av industrialisering bidragit med och som alla framtida generationer tvingas förhålla sig till på ett eller annat sätt. Det kanske inte är ett helt rättvisande exempel med tanke på den kontext och de möjligheter 1700-talet människor hade att förutse den omvälvande förändringsprocess detta skulle komma att medförda. Men det visar samtidigt på den komplexitet som råder när vi idag gör nya tekniska vägval inför framtiden, vägval av en helt annan dignitet än det sena 1700-talets ångmaskiner.
Få om ens någon kunde då ana vidden av de tekniksprång som på sikt skulle komma när man började nyttja ångkraft för att driva på den inledningsvis blygsamma industrialiseringen i 1750-talets England. Även om vi idag har större möjligheter att beräkna framtida påverkan innan långtgående beslut fattas är risken stor att den ekomoderna teknikoptimism/ekomoderna maskulinitet som råder leder till beslut vars konsekvenser vi idag har svårt att överblicka. Detta inte minst eftersom vi lever i en alltmer komplex värld där förmågan att se förändringar i ett holistiskt perspektiv ofta saknas.
Risken är betydande om ekomodernismen fortsatt får stå politiskt oemotsagd eftersom den försåtligt döljer en kommande naturskövling som är helt oförenlig med den radikal omställning som behövs för att mildra effekterna av de kriser vi ser allt fler tecken på.
____
Något förfärligt håller på att hända. Men vi är lyckligt ovetande. Vi ser bara trollkarlen som trollar fram vita kaniner ur sin enorma hatt. Vi är omättliga (och oskyldiga? Är vi inte oskyldiga? Ja, visst är vi väl oskyldiga) varelser som suger i oss alla de löften som denna magi förmår frambringa.13
____
Vad väcker den här texten för känslor och tankar hos dig? Skriv gärna en kommentar.
Om du inte redan är prenumerant på Brev från utmarkerna fyll i din e-postadress nedan så missar du inte kommande uppdateringar.
Dela gärna vidare i dina egna kanaler!
Allt gott!
Nicklas
Nicklas Adamsson: Reflektion över tidens tecken, sommaren 2023
Martin Hultman och Paul M. Pulé: Ecological Masculinities – Theoretical Foundations and Practical Guidans, Routledge, 2018
id.
Martin Hultman: Män i klimatkrisen, i Socialmedicinsk tidskrift 2/2020
id.
id.
Vår gemensamma framtid, egentligen Report of the World Commission on Environment and Development: Our Common Future, 1987.
David Jonstad: Kollaps - Livet vid civilisationens slut, Ordfront, 2012
id.
Alf Hornborg: Kannibalernas maskerad - Pengar, teknik och global rättvisa i Antropocen, Daidalos, 2021
id.
Filosofiska rummet: De dödas styre – om beslut som påverkar kommande generationer, sänt första gången den 17 september 2021.
Nicklas Adamsson: Reflektion över tidens tecken, sommaren 2023