Vägen tillbaka till naturen är vägen tillbaka till oss själva!
En dag får människorna åter höra världen andas igen. Det blir när världen återtagit den rytm och det arbetssätt som hör levande väsen till. Mänskligheten har genomlevat en lång period med härskartanken som målsättning. Den skulle nödvändigt skriva sina egna lagar på jorden även om det betydde trotsinställning mot naturen, mot naturens barn och naturens lag inom oss själva.
Elin Wägner, författaren och kväkare , i Väckarklocka, 1941
I förra inlägget skrev jag om hur olika kväkare genom historien inspirerat mig i mitt eget engagemang i olika samhällsfrågor. I mitt fall har det främst handlat om att stå upp och protestera mot missförhållanden som handlar om hur vi människor behandlar Moder Jord och våra medvarelser och om att tala sanning till makten, både i parlamentariska och utomparlamentariska sammanhang.
För många kväkare är det egna engagemanget ofta intimt förknippat med resultatet av en andlig urskiljningsprocess som brukar beskrivas som en concern. Det kan handla om en känsla av att något är extra viktigt eller att en specifik uppgift behöver utföras. Det kan vara såväl små som stora saker. I vissa fall kan det resultera i att livet helt byter riktning.
Olika kväkarmetoder, som möte för klarhet eller samtal ur tystnaden, kan också vara till stor hjälp när det kommer till att göra olika typer av vägval. Det senare gäller inte minst för egen del när jag nu försöker skala bort göromål och åtaganden där jag känner att jag inte längre kommer till min rätt, för att istället kunna koncentrera mig på uppgifter som på allvar talar till mitt tillstånd.
Den norske kväkaren Per Ingvar Haukeland beskriver på följande vis den inre process som en concern kan framkallar :
Jeg bærer på en uro (`concern´) for framtiden til livet på kloden. Det gjør meg urolig å tenke på hvordan vi behandler våre medskapninger og kloden, vårt felles hjem. Uroen brer seg videre når jeg ser hva dette gjør også for forholdet mellom mennesker.1
Han beskriver också hur denna inneboende känsla påverkar honom:
Det er i god kvekertradisjon å ta slik uro på alvor, for det kan komme fra det av Gud i oss som forteller oss om noe vi skal gjøre. Min uro er ikke simpelthen en bekymring, men noe dypere som griper tak i meg og som gjør det vanskelig å sitte helt stille. Jeg opplever det som en skjelving i hjerte og sinn, som om Gud taler direkte til meg om noe vesentlig. Det kan forekomme hvor som helst og når som helst, i hverdag og i andakt, så lenge jeg er åpen og tilstede. Uroen jeg kjenner på kan heller ikke forveksles med ufred, fordi jeg erfarer at det er Gud som har plantet den i meg. Det er vanskelig å forstå og enda vanskeligere å etterleve, men når jeg føler at jeg er på veien til å gjøre noe for å forhindre trusselen mot livsgrunnlaget, føler jeg at det jeg gjør er sant og ekte, og det gir meg en inderlig fred og dyp glede, selv om det kan blåse kraftig rundt meg.2
Jag känner mycket väl igen mig i de tankar och upplevelser som Per Ingvar lyfter fram, inte minst eftersom vi båda på olika sätt och under lång tid varit engagerade i frågor som rör människans och inte minst våra medvarelsers långsiktiga överlevnad på Moder Jord.
När jag har försökt tydliggöra hur min egen concern ser ut och vad som känns viktigt för mig har den långa kväkartraditionen varit till god hjälp på många sätt. Inte minst genom de metoder och ordningar som kväkare över tid utarbetat för att bättre förstå det inre tilltal som vill komma till uttryck i ord och handling. Det är ofta i trygga sammanhang tillsammans med andra kväkare som en concern på allvar får liv för att sedan formas och prövas i dialog med samfundet.
Min egen concern har vuxit fram ur insikten att mänskligheten genom sitt sätt att leva håller på att föröda inte bara sina egna livsförutsättningar, utan förutsättningarna för allt liv på Moder Jord. Concernen grundar sig i kväkartraditionen och uttrycker vikten av vi tar oss an vår tids stora frågor på samma sätt som kväkare gjort med andra stora frågor genom tiderna.
Jag har på olika sätt sökt stöd för dessa tankar i samfundet vilket bland annat lett fram till att ett nätverk bildats där såväl kväkare som andra intresserade kan möts för att dela erfarenheter och tankar om den tid vi lever i med utgångspunkt och förankring i kväkartraditionen.3
För att beskriva vikten av att ta de långsiktiga överlevnadsfrågorna på allvar och samtala om dessa och inte minst skapa ett forum där vi finnas till för varann när tankar och funderingar dyker upp formulerade jag det behov jag såg på följande sätt när jag presenterade min corncern i samfundet:
Klimatkrisen är i mångt och mycket är en existentiell kris, där vårt sätt att leva och förhålla oss till naturen hamnar i fokus. Många människor känner ångest och oro inför framtiden. Jag uppfattar dock att den tillåtande atmosfär som skapas i aktiviteter med utgångspunkt i kväkartraditionen gör att människor finner ett fredat rum där de kan få prata om sin oro inför framtiden och där de med hjälp av olika kväkarmetoder får möjlighet att hantera sitt förhållningssätt till natur och miljö i vardagen.
Men även på följande sätt:
Vår fredliga och stillsamma tradition behövs som en grundad motpol av andlig kärlek i en tid där hat och hot breder ut sig, och våld mot människor, medvarelser och natur är en del av det som kallas utveckling.
Ett sätt att hantera sina egna och även andras känslor i den komplexa tid vi lever i är att träffas och samtala. På kväkarnas hemsida hittar du flera olika sammankomster och aktiviteter där alla som är intresserade av dessa frågor kan träffas för att bidra med och dela sina erfarenheter och tillsammans hjälpas åt att söka svar på tidens stora frågor.
Varmt välkommen!
Haukeland, Per Ingvar: Himmeljorden. Om det av Gud i Naturen. Et dybdeøkologisk kvekervitnesbyrd, Kvekerforlaget, 2009
Ibid.
Se nätverkets Facebooksida: https://www.facebook.com/groups/715051262553260/