Hej Niklas. Om jag kommer upp tillräckligt tidigt så sitter jag en stund och välkomnar solen och njuter av en stilla stund med naturen, med en kopp te i handen.
Sedan läser jag en bit i Stephen Jenkinsens bok ”Coming of Age” som är en bok jag kan rekommendera. Jag har läst den förut, och det är inte alltid så lätt att hänga med i hans rikliga ordflöde och tankesvängar men så värt det. Den manar till att läsas långsamt och med eftertanke.
Önskar dig en fin sommar med många tänkvärda ord - både att läsa och skriva
Tack för din kommentar! För mig är nog den tidiga morgonen den allra bästa tiden på dygnet. Nästan oavsett var jag befinner mig försöker jag ta vara på tiden innan dagen på allvar sätter igång. Det känns på något vis som man har all tid i världen när man kommer upp tidigt, inte minst om man är ledig och kan ägna dagen åt sådant som ger mening och stimulans.
Min kanske starkast upplevelse av Stephen Jenkinson är från Under tallarna i Järna en ljum (det är i alla fall så jag minns den) augustikväll där han uppträdde i ruinerna av det nedbrunna växthuset tillsammans med Gregory Hoskins. (Tack Mattias Lindberg och Mattias Olsson för att ni fick det att hända)
Platsen, den fina augustikvällen som sakta gick mot natt, Jenkinson ord, musiken, berättelserna mellan sångerna och den relativt lilla publik som fick rum i växthusruinen gjorde alltihopa till ett mycket speciellt ögonblick som på olika sätt stannade kvar. Ett av dessa ögonblick där man efteråt undrar vad det egentligen varit med om.
Kanske är det mystiken vi saknar i en värld som blivit alltmer logisk och modern. Kanske är det berättelserna, orden som letar sig genom tid och rum, från lägereldarnas tid in i våra hjärtan för att förmedla budskapet att allt hänger ihop att vi alla är ett, att vi alla hör samman, att människan också är natur, att människans natur på nytt måste sammanlänkas med helheten för att vi, var och en och tillsammans ska bli hela...
Hej Niklas. Om jag kommer upp tillräckligt tidigt så sitter jag en stund och välkomnar solen och njuter av en stilla stund med naturen, med en kopp te i handen.
Sedan läser jag en bit i Stephen Jenkinsens bok ”Coming of Age” som är en bok jag kan rekommendera. Jag har läst den förut, och det är inte alltid så lätt att hänga med i hans rikliga ordflöde och tankesvängar men så värt det. Den manar till att läsas långsamt och med eftertanke.
Önskar dig en fin sommar med många tänkvärda ord - både att läsa och skriva
Hej Annelie!
Tack för din kommentar! För mig är nog den tidiga morgonen den allra bästa tiden på dygnet. Nästan oavsett var jag befinner mig försöker jag ta vara på tiden innan dagen på allvar sätter igång. Det känns på något vis som man har all tid i världen när man kommer upp tidigt, inte minst om man är ledig och kan ägna dagen åt sådant som ger mening och stimulans.
Min kanske starkast upplevelse av Stephen Jenkinson är från Under tallarna i Järna en ljum (det är i alla fall så jag minns den) augustikväll där han uppträdde i ruinerna av det nedbrunna växthuset tillsammans med Gregory Hoskins. (Tack Mattias Lindberg och Mattias Olsson för att ni fick det att hända)
Platsen, den fina augustikvällen som sakta gick mot natt, Jenkinson ord, musiken, berättelserna mellan sångerna och den relativt lilla publik som fick rum i växthusruinen gjorde alltihopa till ett mycket speciellt ögonblick som på olika sätt stannade kvar. Ett av dessa ögonblick där man efteråt undrar vad det egentligen varit med om.
Kanske är det mystiken vi saknar i en värld som blivit alltmer logisk och modern. Kanske är det berättelserna, orden som letar sig genom tid och rum, från lägereldarnas tid in i våra hjärtan för att förmedla budskapet att allt hänger ihop att vi alla är ett, att vi alla hör samman, att människan också är natur, att människans natur på nytt måste sammanlänkas med helheten för att vi, var och en och tillsammans ska bli hela...
https://www.youtube.com/watch?v=mgOUTeUJ-Lo