Att ställa om på allvar handlar om att avstå och förenkla.
Vi lever i ett postekologiskt tillstånd skriver poeten Jonas Gren i en artikel på kultursidan i DN den 7 juni 2022. Han menar att klimat- och miljöfrågorna borde handla om något helt annat än teknik och maskiner:
Så var det i de gröna rörelsernas barndom. Man försökte lära sig att producera på egen hand. Valde bort så mycket konsumtion av resursslösande varor som möjligt. Kopplingar gjordes mellan global fördelning och miljökriserna. Man påpekade att vi i Sverige tog för oss för mycket av kakan. Så är det inte längre.
Ja, någonting har hänt under de senaste decennierna; ett ekomodernt synsätt har tagit över och har idag tolkningsföreträde när det gäller den omställning som ska ske. Det märks tydligt i politiken, och inte minst inom handeln där vi uppmanas att konsumera oss till ökad hållbarhet. Frågan är varför det blivit så här.
Gren förklarar det med att ”det där”, det vill säga de värderingar som ursprungligen präglade miljörörelsen, ”tillhörde proggen, hippierna. I det postekologiska tillståndet är det moralistiskt att prata om livsstilar. Man har sin Tesla – om pengarna finns – men individens påverkan i det stora hela är försumbar.”
Det senare är inte minst viktigt. De förändringar vi måste göra för att försöka motverka effekterna av de olika kriser vi ser allt tydligare tecken på får inte påverka vårt sätt att leva. Det har blivit fult att prata om att vi har ett individuellt ansvar, att vi alla har en skyldighet att göra vad vi kan för att minska belastningen på Moder Jord.
Klimatfrågan i Sverige handlar om huruvida den stabila elförsörjningen i framtiden ska komma från lagrad vind- och solkraft i vätgasverk eller från kärnkraft. Det är inte oviktigt, men är återigen en fråga om apparater, maskiner” skriver Jonas Gren. Han menar att ”(d)et postekologiska tillståndet (läs ekomoderna, min anmärkning) skapas uppifrån, när makthavarna inte talar ärligt om de dilemman samhället – vi som utgör det – står inför.
Forskare och debattörer är överens om att de förändringar som måste till går alldeles för långsamt. Men frågan är om inte den bästa lösningen handlar om att på riktigt göra ännu mindre. Borde vi inte ompröva hela vår livsstil, ifrågasätta vad som egentligen är värt att göra i det läge vi befinner oss i. Borde vi inte dra ner på takten, minska beroendet av el, av materiella tillgångar och istället försöka hitta tillbaka till de genuint gröna värden som bevisligen tappats bort under de senaste årtiondena.
I en artikel i SVD i februari 2021 menar Max Jonsson att ”Makthavarna har valt att ge oss en oöverstiglig utmaning genom att vägra erkänna att en hållbar utveckling kräver att vi måste backa, omorganisera, skruva ned, minska, upphöra med våra svällande aktiviteter.”
Och han är inte ensam. Alltfler höjer rösten och pekar på det faktum att det inte handlar om att köpa en elbil, att vi faktiskt måste förändra vårt sätt att leva i grunden om vi ska ha en chans att överleva, kanske inte som art, men väl som en någorlunda fungerande civilisation byggd på tydliga demokratiska principer.
”Poängen jag vill göra”, skriver Jonas Gren, ”är att drömmarna om vägen framåt i det postekologiska tillståndet i princip kretsar kring en enda företeelse: maskiner. Som om de inte var beroende av enorma mängder energi och materia.”
Borde vi inte i mycket större utsträckning än idag ifrågasätta det samhällssystem som lett fram till de klimat- och miljökatastrofer vi ser allt tydligare tecken på runt omkring oss. Är det inte först då vi kan hitta tillbaka till de genuina värden som präglade den gröna rörelsens barndom. Kanske är det också då vi inser att den omställning som är helt nödvändig att genomföra handlar om helt andra saker än maskiner; kanske är det då vi inser att det handlar om livet.
____
Ovanstående är en omarbetad version av en text som tidigare publicerats på den gröna tankesmedjan Cogitos hemsida 19 juni 2022: Gör mycket mer och mindre!